(om mina preferenser ändras i framtiden är det tragikomiskt jobbigt och troligen något jag kommer att förtränga med full kraft)
Det unika med rollspel, för mig, är spelaragensen. Att jag som deltagare kan påverka hela fictionen. Jag får forma rollpersonen/-erna jag spelar, världen vi spelar i, berättelsen vi skapar och gestalta spelledarpersoner. Det jag gillar med rollspel är den fullständiga friheten jag delar med övriga spelare att forma rollspelet till det vi vill. Vi spelar för att skapa underhållande historier, dramatiska scener och utforska relationer och känslor.
Så här tyckte jag inte från början (som ni vet om ni läst bloggens första inlägg, Varudeklaration) men det ändrades snabbt. Det jobbiga var att jag inte, då, kunde förstå varför. Jag förstod inte vad som saknades eller vad som skulle ersätta sättet vi spelade på.
Idag vet jag och det känns jäkligt skönt.
Om jag spelar rollspel på det sätt jag vill, får jag utlopp för den typen av kreativitet som jag nyss beskrivit ovan.
Om jag vill uppleva en fantastisk historia med personlighetsutveckling, episk story och vältimeade klimax så läser jag en bok, ser en film eller TV-serie.
Om jag vill ha intellektuella utmaningar och lösa pussel och gåtor så spelar jag TV- och datorspel.
Om jag vill samarbeta med andra spelare för att besegra en yttre fiende så spelar jag brädspel.
Idag har jag ett riktmärke kring hur fördelningen av rollspelande ska vara för att jag ska gilla det:
- 80% samtal mellan spelare/SLP (dramatisk dialog, inte planering, spekulation eller informationsutbyte), och
- 20% beskrivningar av vad ens RP gör
Riktmärket funkar ganska bra även när det gäller att läsa rollspel. Jag gillar spel där fördelningen ser ut som ovan. Jag läser de delar som handlar om hur man ska rollspela rollspelet och dessvärre är det oerhört få sidor i de flesta spel. Det mesta är idag mekaniska regler och beskrivningar av olika slag, så jag köper väldigt sällan spel idag, tyvärr, för de är så mycket snyggare idag än förr.
