Jag har läst rollspelet The Warren från Fiasco-företaget Bullit Pulpit Games. Det är ett Powered by the Apocalypse-hack och det första PbtA-spel jag läst. Det för indierollspel så paradigmskiftande originalet står oläst i hyllan, då jag ofta har svårt att ta mig an för hypeade spel.
The Warren handlar om kaniner. Tänk Den långa flykten. Jag läste boken som ung och såg sen också den animerade filmen och de berörde mig mycket. Jag hade funderingar på att kunna spela det med min snart 6-årige unge. Men jag tror inte det.
Hade jag läst Apocalypse World eller några av dess otaliga efterföljare hade jag nog läst The Warren ändå men inte hyst förhoppningar om barnspel. Missförstå mig inte. Jag gillar The Warren, ganska mycket faktiskt (man får ju spela Den långa flykten!) men det handlar om stress, utsatthet och oundviklig död och mer om kollektivt generationsspel än individuell gestaltning. Och är det nåt jag lärt mig att min unge gillar så är det att hen (hittills, experiment på området är planerat) spela ett smått identiskt alter ego med stor immersion och att sorg och trauma är så påfrestande att det måste hanteras med den varsammaste hand.
Jag älskar Moves. De är direkta, specifika och har triggers. Mycket mer användbara är traditionella färdigheter. Moves är perfekta för barn. De ger stöd för när och hur de ska användas och vilka konsekvenserna blir. Dock hade de behövt bildstöd och här kommer ett annat problem. De är alldeles för många. Skulle jag spela med barn skulle jag ha tre Moves per karaktär.
När vi rollspelar använder vi min egen motor Lyckas+ (finns t.ex. i Jordborg) som är en visuell blandning av grundegenskaper och färdigheter. De är generella för att kunna täcka in de alla typer av berättelser vi improviserar fram tillsammans. En utveckling i berättandet för oss skulle dock lätt kunna vara att adda några specifika Moves.
Man skulle dock kunna plocka russinen ur kakan och modda The Warren för spel med barn. Kartorna och kanintunnlarna är perfekta som bas och går enkelt att associera till. Det antropomorfa gör att man kan ändra läskigt till humoristiskt. Hoten och Rovdjuren är otroligt speliga och om man bara är försiktig med Hårda Moves, skada och död, samt sorg och skräck är det här som gjort för underbara berättelser.
I spel med vuxna skulle jag gilla det lika mycket. Samtalen kring tema och ton gör det enkelt att spela allt från semi-realistiska generationskampanjer till att utforska olika svåra sociala och moraliska frågor.
Om det finns fler såna här lika bra PbtA-spel kanske jag ska läsa några till (motiverande tips välkomnas varmt) eller kanske till och med originalet?
